En härlig färgklick i trädgården - tremastarblomman.
Tradescantia, tremastarblomsläktet eller båtblommor som de också kallas, är en hybrid som man fått fram genom att korsa olika Commelinaceae, himmelsblommeväxter. Ursprungligen kommer de från Nordamerika där de ca 60 olika arterna växer i bland annat skog och busksnår.
Namnet Tradescantia kommer från far och son John Tradescant dä (1570-1638) och dy 1608-1662). De var båda hovträdgårdsmästare, resenärer och samlare av kuriosa och växter. Tremastarblommorna kom till England från Virginia 1629, och hundra år senare odlade Linné dem i Uppsala botaniska trädgård.
I Tradescantiasläktet finns också förutom vandrande jude till exempel växter med de osannolika namnen Lyckliga Lotta, Ulliga Ulla och Idoga Ida. Vem döper växter egentligen?
Tradescantia Andersoniana-Gruppen kallas på svenska för tremastarblomma (eller båtblomma), och namnet känns ganska givet med tanke på de båtliknande blommorna. På engelska heter den Spiderwort eller Widow's tears.
Tremastarblomman har ett tuvliknande växtsätt med smalt lansettliknande glansiga gröna gräsliknande blad som ofta skiftar svagt i lila. Blommorna har tre kronblad och tre foderblad i par, omgivna av båtliknande skärmblad. De arter som använts för att ta fram tremastarblomman har alla blå blommor, men hos tremastarblomman förekommer blå, violetta, rosa, rosaröda, vita eller tvåfärgade blommor som sitter i ett knippe inom det båtliknande högbladet. Tremastarblomman bildar en enorm mängd knoppar, och det är tur eftersom varje enskild blomma bara håller sig en dag när den väl slagit ut. Blomningen sker i slutet av sommaren, från juli och framåt. Den blir ca 50 cm hög och lika bred. Härdighet C.
Tremastarblomman är väldigt anpassningsbar och fungerar bra i de flesta jordar, men den trivs extra bra i fuktiga miljöer. Får den välja bör jorden vara fuktig, väldränerad och näringsrik. Tremastarblomman klarar även att växa i surare jord. Den klarar allt utom riktigt djup skugga. På sommaren kan man lägga gräsklipp runt plantan för att hålla fukten. På vintern kan det vara bra att kupa upp lite extra jord och kanske även täcka med granris.
Man bör dela plantan vart tredje eller vart fjärde år för att hålla den fräsch och blomvillig. Den är ganska starkväxande och bör därför inte planteras ihop med veka växter som riskerar att gå under i sällskapet. Tyvärr är de väldigt attraktiva för sniglar. För övrigt är de i princip problemfria.
Tre olika sorter har jag i min trädgård.
'Osprey'
'Blue Stone'
'Innocence'
