Lilium (Asiatiska Gruppen) 'Landini'

Jag gillar liljor, trots att jag för en envis (och inte alltid segerrik) kamp mot liljebaggarna. En av mina absoluta favoriter är lilja 'Landini' - en härligt chokladfärgad asiatisk lilja. Faktum är att jag tror det är den mörkaste liljan man kan få tag i - nästan svart i vissa ljus.

Släktet Lilium, som tillhör familjen Liliaceae, liljeväxter, rymmer ca 100 arter från Europa, Nordamerika och Asien. Det finns tusentals olika namnsorter. Den asiatiska gruppen, som Landini tillhör, blommar tidigt med uppåtvända blommor och blir ca 60-80 cm höga. De har många blommor på varje stjälk och blommorna är medelstora och svagdoftande. Löken består av saftiga fjäll. Stjälken är robust och upprätt och står stadigt i alla väder. Bladen är lansettlika och frodigt gröna. Lilium är det klassiska latinska ordet för lilja. Var namnet Landini kommer ifrån har jag däremot inte lyckats reda ut.

Alla asiatiska liljor har stark växtkraft, är lätta att odla och tål stark sol mer än andra sorter. Färgskalan är vid, innehållande vitt, rosa, rött, purpur, orange och gult samt tvåfärgade.

De asiatiska liljorna är ganska lätthanterliga, bara man följer det gamla talesättet att de ska ha fötterna i skugga och huvudet i solen. Jorden bör vara mullrik, väldränerad och lucker, gärna en aning sur eller åtminstone neutral. Det ska även vara god vattenavrinning, speciellt viktigt är det om vintern att lökarna inte står i väta. En bra jordblandning för liljor är en del sand, tre delar plantjord och en del kogödsel på säck. Denna blandning ska vara 50 cm tjock och under detta får det gärna finnas ett grövre dräneringslager av grov singel. Då återkommer de år efter år med den underbaraste blomning. Gödsla med naturgödsel vår och höst.
De är bland de bästa liljorna för krukodling och det är en bra variant för de som har lerig jord som annars gör att lökarna ruttnar i marken.

Liljorna bör delas vartannat år, och då passar man på att ta hand om alla smålökar som bildats och planterar dem separat tills de börjar blomma, vilket tar ca 1-2 år. Man kan också fröså liljorna, men då tar det uppemot 8 år innan de blommar. En annan variant är att skala av lökfjällen efter blomningen och plantera dem i sandjord eller vermiculit. Efter 10 - 12 veckor i 20 graders värme har det bildats nya smålökar som går bra att plantera ut.

Samplantera dem gärna med något som döljer stjälkarna som måste få stå kvar orörda efter den tidiga blomningen för att samla energi till löken. Själv har jag dem tillsammans med strandiris och senblommande orientaliska liljor. Man kan också odla dem i krukor som grävs ner i marken. Efter blomningen kan man då gräva upp hela krukan och förvara den på annan plats. Jag låter mina lökar övervintra i marken och om jag kommer ihåg det vintertäcker jag dem. I norra Sverige bör de kanske tas upp och förvaras frostfritt på vintern. 

 

Jag har haft mina i tre år nu, och de blir bara fler och vackrare för varje år. Till hösten, efter blomningen, tänker jag gräva upp och dela dem, och då kan det hända att det blir några smålökar till den som håller sig framme.....

Allium moly - Guldlök

Jag är väldigt förtjust i Allium av olika sorter och har en hel del olika i min trädgård. Fler blir det också varje säsong. Men den vackra guldlöken bjöd på en oväntad överraskning....

 

Allium hör till familjen Alliaceae, backlöksväxter. Det är ett släkte med ca 700 perenna arter, samtliga hemmahörande på det norra halvklotet där de förekommer främst i torra och bergiga områden.  De är ätliga och många av dem har använts inom naturmedicinen. Allium moly kommer från området kring östra Spanien och sydvästra Frankrike. På engelska heter den Golden Garlic eller Lily Leek, och på svenska har den fått namnet guldlök. Ordet Allium kan härledas från sanskrit, där aluh, eller aluhkam betyder knöl eller ärbar rot. På 200-talet nedtecknade Plautus ordet allium som helt enkelt betyder lök. Ev kan det även komma från det latinska verbet dofta - alare. Moly är magisk ört inom den grekiska mytologin. Så här berättas det ur Odyssén om moly:

Under sina resor kom Odysseus till häxan Kirke på sin ö.  Hon förvandlade hälften av hans män till svin efter att ha bjudit dem på ost och vin. Hermes träffade Odysseus och gav honom ett läkemedel som kallades moly, ett motgift till Kirkes magi. Kirke, som attraherades av Odysseus motstånd, blev kär i honom och befriade hans män. Odysseus och hans besättning stannade hos henne på ön i ett år, medan de festade och drack oavbrutet. Till slut lyckades dock Odysseus män övertyga honom att det var tid att åka tillbaka till Ithaka.

   

Guldlök är liksom alla Allium ätliga. Både själva löken och bladen går att äta råa eller kokta. Den har en behaglig mild smak av vitlök, och den skivade löken blir ett mycket trevligt komplement till sallader och kan även användas som aromämne i färdiglagad mat. Lökarna är inte så stora, bara ca 25mm i diameter. De gula blommorna är vackra som garnering på sallader och har en trevlig löksmak. Man brukar dock mest odla guldlöken som prydnadsväxt. Jag har inte själv ätit guldlök, så jag kan inte svara för hur god den är.

Allium innehåller svavelföreningar (som ger dem löksmaken) och när man äter lök regelbundet sägs det bidra det till att minska kolesterolhalten i blodet, stärka matsmältningssystemet och även rensa cirkulationssystemet. Enligt romarna var lök även ett afrodisiakum.

Sorkar och mullvadar (och även många insekter) skyr doften av lök, så ett effektivt sätt att hålla sin trädgård sorkfri är att plantera Allium med jämna mellanrum.

 

   

Den vackra gula färgen gör sig riktigt bra mot min japanska lönn, Acer palmatum 'Dissectum Garnet'.

Guldlöken är ganska olik de övriga arterna inom Allium-släktet. Den har stjärnformiga smörgula blommor samlade i en öppen flock. Bladen är 20 - 30 cm långa och 1,5 - 3,5 cm breda. Höjden på plantan är ca 15 - 30 cm. Guldlöken blommar i maj - juni, den vill ha sol till halvskugga och har härdighet B. Jorden bör vara väldränerad, men för övrigt har den små krav. Den sprider sig lätt där den trivs och är mattbildande. Den passar bra i den naturlika trädgården, i ett woodland eller på en berghäll med ett tunt jordlager.

  

Överraskningen då? Jo, jag satte en påse lökar (ca 25 st) på några ställen utmed min häggmispelhäck för 3 - 4 år sedan. Jag tyckte de passade bra som undervegetation till häcken, och även om just den delen av trädgården går i en kall färgskala tyckte jag att just i utkanten gjorde det inget med lite gult.

I somras gav hela min trädgård ett gult intryck - det var närmast en matta som täckte det mesta av min rosa/lila/blå plantering. Så hade jag ju inte tänkt mig det.... Jag bestämde mig för att gräva upp dem jag kunde komma åt. Det blev en hel skottkärra full - och då fick jag nog bara upp hälften ändå. Så nästa sommar blir det förmodligen grävprojekt igen. Men i min pappas woodland gör de sig mycket bättre. =)