onsdag 3 februari 2010

Chelone obliqua 'Variegata'? - Variegerad Sköldpaddsört

Det här är mitt första exemplar av sköldpaddsört. Det är varken den vanliga lila, Chelone obliqua, eller den vita, Chelone glabra (fd C. obliqua 'Alba') utan en namnlös variegerad sort. Förmodligen är det en mutation av C. obliqua. Jag har fått plantan av min handledare på Växtia när jag praktiserade där hösten 2009, han hade själv drivit upp den från stickling. Det återstår att se om den klarar den här hårda vintern - i så fall kan ni som tingat sticklingar av mig andas ut. =)

 
Chelone är grekiska och betyder sköldpadda. Sköldpaddsörten har alltså fått både sitt svenska och vetenskapliga namn på grund av blommans likhet med just en sköldpadda, och på engelska heter den Turtlehead. Men på danska och norska heter den duehoed resp duehoved, eftersom blomman också kan liknas vid ett duvhuvud. Växten hör till familjen Plantaginaceae - grobladsväxter enligt SKUD. Även lejongapen ingår i den familjen, och jag tycker nog att blommans likhet med just lejongap är påtaglig.

Sköldpaddsörten kommer ursprungligen från Nordamerika, där den växer på fuktiga ställen i skog och äng, vid vattendrag och cypressträsk. Den vita infördes till England så tidigt som 1675 men föll i glömska och återintroducerades tillsammans med den lila 1752. Det dröjde dock till 1800-talet innan sköldpaddsörten kom till Norden. På senare tid har den blivit väldigt populär och utsågs faktiskt till årets perenn 2004.

Sköldpaddsörten är en perenn med upprättväxande raka stjälkar med motsatta kala, glansiga och tandade blad. Blommorna är tvåläppiga, rosalila eller vita och sitter i korta knubbiga ax. Det är en stadig rabattväxt som står fint ihop med till exempel prydnadsgräs. Den tål både regn och blåst såväl som sol och värme utan att tappa stilen. Sköldpaddsörten vill gärna ha det lite blött om fötterna så det är en utmärkt sumpzonsväxt som trivs tillsammans med till exempel astilbe, fackelblomster, förgätmigej och dagliljor. Den är lättodlad och kraftigväxande och klarar även vanlig bra trädgårdsjord, som helst ska vara näringsrik. Även lerjord går bra. Man kan dela den vår eller höst, eller ta sticklingar. Den kan stå väldigt länge på samma plats, och den kan bli ganska omfångsrik med tiden. Dock växer den såpass sakta att den aldrig hotar sina grannar. Härdighet C, så den bör klara sig upp till zon VI, kanske med vintertäckning i de högre zonerna.

Blomningen börjar i mitten av juli och håller på en bit in i oktober. Den blir 60 - 80 cm hög och trivs i sol - halvskugga. För mycket skugga ger veka stjälkar. Den blommar nerifrån och upp och de äldsta blommorna trillar av vartefter de vissnar så den ser alltid prydlig ut. Oftast är det 7-8 blommor igång på varje stjälk. Tar man in några stjälkar och sätter i vas håller de sig länge.

Min sköldpaddsört står i vandrande skugga under min pergola i samma rabatt som löjtnantshjärta, hasselört och klätterhortensia. Mest beroende på att det var där som det fanns ledig plats... Till våren har jag tänkt flytta ut den så den kommer närmare dammen. Jag tror att den kommer att göra sig väldigt bra i dammkanten, särskilt i ett lite större bestånd.


4 kommentarer:

MariaKF sa...

Waoooo! Läckert!

Elinore sa...

Jag är tokig i variegerade blad....
Vill haaaa... Häftigt!!

NinaVästerplana sa...

Bra grej.... Jag kanske följer dig i spåren ;-)
Ha´t himla gôrgôtt
Nina

Ann-Charlotte Auer sa...

Jätte bra idé! Den här sidan kommer jag att följa. Allt vetande, värdelöst eller ej gör det hela mer spännande.

Skicka en kommentar

Jag blir glad för en rad!